Mitt hjärta krossades i 1000 bitar ikväll. Jag känner mig överkörd och trampad på.

Jag har levt i en lögn hur länge som helst. Något som jag t.o.m litade på! Först var det nästan så jag inte ens ville tro på sanningen som kom fram, men det var ju ett erkännande från personen själv.. Så då vet jag att det ÄR sant.

Något som betydde så otroligt mycket för mig, har det ljugits om. Jag har fått lögnen rakt i ansiktet, flera gånger i veckan, under flera flera månader.. Det känns som att bli överkörd av det tyngsta fordon och sedan bara bli lämnad ute i kylan. Det känns trots allt bra att ha fått veta, för jag vill inte leva i en lögn.

Jag behöver tid att försöka smälta. Tid att andas. Tid att tänka.

Det tar lång tid.