"Det som du gör när du är ensam eller med dina kompisar.
De sakerna ska du även kunna göra när din partner är med."

Det stämmer så galet bra.

Kan man sakna logiskt tänkade på något sätt?
Kan man sakna en del logik?

Bara en tanke..

Blir du nån gång trött på dig själv? Trött på alla runt omkring? Trött på situationer? Trött på saker som upprepar sig? Blir du nån gång tagen oseriöst när du behöver folk som tar dig seriöst? Jag kan svara ja på varenda fråga. Speciellt den där sista.

Jag har så svårt att förstå hur folk inte kan ta en annan människa seriöst när den berättar något svårt och jobbigt. Det kanske inte är ett problem för dig eller verkar som ett problem i dina ögon, som den andra skulle kunna ha. Men hallå! Man öppnar sig inte och berättar något känsligt om det verkligen inte behövs. Du kanske inte alls förstår, men det bästa du kan göra är att försöka förstå. Sådant betyder så oerhört mycket. Att ignorera problemet gör det hela bara värre. Deseperat försöker personen förklara och den andra bara viftar bort. Några av er där ute vet med säkerhet hur ont det gör. På köpet har man delat med sig av sig själv, något väldigt känsligt, helt i onödan.

Att man delar med sig betyder ju att man har förtroende för en person.

Plötsligt dök ett minne upp från när jag var mindre. Jag låg på kullen ute på gården där vi bodde och tittade upp mot himlen. Min morfar var död och jag funderade på om han kunde se mig däruppifrån och hur det såg ut där uppe. Vad hade vi pratat om, om han och jag hade kunnat kommunicera? Jag tror att jag fantiserade om hur bra och vackert det var uppe i himlen och hur morfar såg mig. Undrar om jag tänkte på honom lite som en skyddsängel som tittade till mig då och då.

De tankarna kan jag faktiskt fortfarande ha idag. För det tror jag på. Jag tror att alla har någon som finns där och vakar över en litegrann. När det skiter sig totalt eller saker ställs på sin spets, på ett eller annat sätt överlever vi ju.

Ibland vill jag skriva något riktigt djupt här, som nu tex. Men det kommer inte fram, orden och meningarna vill inte forma sig som jag vill. Det mesta som skrivs här är så ytligt och väldigt lite av allt som jag egentligen tänker, känner och upplever. Antagligen kan jag inte skriva en massa privata saker, så som jag upptäckt att många andra gör, just för att alla kan läsa. Det funkar inte så för mig.

Ändå får jag lust ibland.. varför? Kanske för att jag trots allt, ibland, vill att folk ska veta hur jag tänker och vad som försigår på insidan. Men skulle folk tycka det var intressant? Skulle folk bry sig? Eller bara läsa, tänka något och gå vidare. Så som man oftast gör. Kanske är det därför jag inte väljer att skriva vissa saker här.

Så lär det nog förbli också. För orden och meningarna kommer ju inte fram, så som de gör när jag skriver privat.

Jag sitter här och får sommarkänslor. Jag vill ha sommar nu, nu, nu! Jag vill göra saker, glömma tiden, inte bry mig om det är morgon, dag, kväll eller natt.
Grilla, äta glass, umgås, sola och bara njuta!

Åhh, sommar! Ge mig.

Inflyttningsfest hos Linda igår och det var jättekul! :) Trevligt folk och mycket chips med dip, avslutades på pizzerian. Emelie och jag diskuterade hur skönt det är att inte bli bakis, när vi vaknar nästa morgon kan vi ev känna att någonting hände igår, ungefär att man anstängt sig lite, en avundsjuk Cizzi kommenterade :p
Blev också en hel del nyfikna frågor om en viss kille ;D

Idag ska jag nog inte göra något speciellt, bara ta det lugnt.