Jag kommer att klara av det! Det är jag 100% säker på! Bara att vägen dit kan bli tuff med tanke på att jag tycker det är så himla tråkigt att plugga + att köra. Därför gör hela grejen mig orolig. Men jag har två år på mig, och på det ska jag minnsann klara det! Nämnde detta till min kusin igår och han sa "du får helt enkelt se till att orka hålla i hela vägen :)", och så är det ju! För sedan är det gjort och jag har det för hela livet, det kommer vara så himla värt!! Ska faktiskt ut och köra lite i veckan, får se hur det går.

För övrigt jobbar jag hela veckan och på Fredag kommer en kompis som stannar över helgen :)

Jag blev påmind igen. Det gjorde ont. Det finns ingenting jag kan göra.

Jag saknar en mamma, det har jag alltid gjort. Hos andra mammor och tonårsdöttrar ligger smink, snoddar och väskor i en salig röra. Allt jag vill är att också få ha, eller iaf få ha haft det så! Det känns liksom så naturligt och "tjejigt". Eftersom jag "bröt" med mamma precis i 6an (vilket är i en väldigt känslig ålder) så har jag liksom aldrig haft en mamma i de åren som jag verkligen, verkligen skulle ha behövt henne där. Jag har aldrig fått hjälp med alla saker man egentligen behöver när man är 13-14-15 år, vilket kan vara tex smink, bh storlekar, mens, kläder, skor, hår. Jag har aldrig kunnat fråga om hjälp eller kunnat frågat om råd. Jag har fått listat ut allt det där helt själv. Det är tufft.

Ellenor är inte ute och festar ikväll. Nej, kan ni tänka er att hon är hemma, lönehelg och allt. Sitter hemma osminkad, i myskläder och äter godis, när "alla andra" är ute och festar. Ikväll tycker jag det är grymt skönt, jag vill bara vara hemma. Hemma i värmen, framför datorn med musik och msn. På ett sätt känns det konstigt, på ett annat sätt väldigt bra.

När jag kollar tillbaka kan jag nu se, att för två årsen var jag "partyprinsessan" som folk kände igen, men jag kände inte igen dem. Herregud vad läskigt det är när jag tänker på det, men ändå jäkligt roligt! 

Tror nog att jag alltid kommer ha intresset för att gå ut, festa loss och ha roligt. Även om det kommer klinga av med åren så kommer det alltid finnas där. Finns i generna också ;) Märks på både yngre och äldre, haha ;)

Vissa saker här i livet är tuffa och vissa mål här i livet är det långt till. Man vill fixa sitt liv och ta tag i saker. Om man då är lite lat i vissa situationer och behöver extra motivation blir de där sakerna ganska så jobbiga. Fast kom ihåg att det trots allt bara är du som kan göra jobbet. Av andra kan du få uppskattning, puschning och vägledning, men i slutänden är det bara du som kan fixa ditt eget liv.

Karlavagnen.. jag ser alltid bara den stora! Hittar aldrig den lilla :s Eller var det tvärtom? Jaja, vilken det än är så vet jag alltid vart jag kan hitta den.

Ikväll är det stjärnklart och det är så vackert. Det är ganska kyligt ute också, det påminner mig om att sommaren håller på att försvinna, vilket är sorgligt. Inget som jag vill. Den stjärnklara kvällen ger mig minnen, från yngre och äldre dagar. Bara fina minnen och det värmer, trots kylan.

Det skrivs om de där stackars prinsessorna, Madeleine och Victoria. Herregud, det är faktiskt inte värre än när något annat par gifter sig. "Diamant-duellen", har de aldrig sett en diamantring på ett förlovat par förr eller? Jag tycker synd om sessorna. Folk ska rösta vilket bröllop de helst vill gå på! Finns det inga gränser alls?!

Vad tror folk att de lever för problemfritt liv? Tänk OM något skulle hända, en skilsmässa tex, så att något bröllop inte blir av. Hur mycket skulle inte tidningarna skriva om det? Hur mycket skulle inte sesssan lida? De skulle förmodligen lida lika mycket som du och jag skulle jag göra, plusa då på all press utifrån också.

Det är helt galet. Låt stackarna vara. Jag tror de har fullt upp som det är med allt de ska vara med på och så fort det händer något större. Allting ska vara så fint hela tiden. De är faktiskt också bara människor, precis som du och jag.

De där dagarna när man känner sig ensam, trots att man är mitt i vimmlet. De där dagarna som musiken i öronen är högre än högst, men man hör ändå ingenting. De där dagarna när det känns som att precis alla glor på en.'

Tankarna snurrar runt i huvudet och man är helt slut i kroppen. När man inombords bara skriker "vill hem, hem, hem!" Man vill bara sova, man vill gömma sig för världen, hemma i tryggheten. Orkar inte med allting där ute, den stora världen och alla människor som bara ska glo hela tiden.

"and I don't want the world to see me,

cause I don't think that they'd understand"

"Allt jag vill ha är en puss". Vad är det som gör att man går fram och frågar det övehuvetaget? I dont get it! Först pratar han lite i 30 sekunder och sedan vräker han bara ur sig det där. Så när man säger "nej!" då bara vänder han på sig och drar, utan ett ord. Vad hade han tänkt sig? Att jag ska bli glad och pussa honom direkt?!

Vissa killar tänker med den där nere och den tänker ju faktiskt inte ens.