Förut har jag alltid känt mig så ensam om att inte ha mamma vid min sida. Att alltid vara ensam om att mumla något som "vi har ingen bra kontakt alls och vi har inte träffats på flera år". Men plötsligt känner jag mig mindre ensam. Under det senaste halvåret har jag träffat två andra tjejer, som inte heller har sin mamma runt sig. Även om vi alla har olika erfarenheter och olika problem, möts vi ändå vid.. mamma finns inte hos mig.

För mig är det skönt att veta att det finns fler som kan sätta sig in i situationen.