Jag har det bra. Jag mår bra. Jag har saker att se fram emot.

MEN (det där jä*la men!)

det finns något som förstör med jämna mellanrum. Förstår inte. Jag kan känna mig glad, lycklig och mina tankar är så lätta. Så helt plötsligt kan det vända, för något som är ingenting, egentligen.

Igår kväll var jag JÄTTE DUKTIG, jag gick emot något som är extremt jobbigt. Jag mådde inte bra, men det funkade, just då. Det var idag smällen kom.. det + annat som jag en tid tryckt tillbaka, gick ut över något oskyldigt. Men det är ändå värt, för det måste det vara. Vill inte ha det här hängande över mig resten av livet.
Så heja heja mig! Jag var bäst igår! =)

Jag har tänkt på en annan sak. När jag lovar någon något, så håller jag det. Är jag inte säker på att jag inte kan lova, så gör jag inte det heller. (Självklart kan det hända oförutsedda saker, men det är en annan grej). Varför är det inte lika lätt att lova mig själv saker?

Varför är det mer okej att i princip svika sig själv? Det är ju inte alls okej! Man skadar sig själv då. Varför skada den viktigaste personen i sitt liv?