Varför vill jag bara krypa under täcket och försvinna ibland? Vaför vill jag gömma mig för världen ibland? Varför tär den där skiten så extremt mycket på mig? Hur kan det liksom ta över allting. För när jag hamnar där så känns det som att mina fötter och händer är fast i cement och jag kommer ingenstans, även fast huvudet är fullt av tankar med saker som jag borde göra. Men jag bara ligger där, inlindad i mitt täcke och bara stirrar.

Jag blir liksom fast och det finns inget som kan "väcka" mig. Det går ett par timmar, sedan är jag okej igen. Känns alltid skit efteråt och jag känner hur jag slösat bort tid som jag kunde ha använt till vettiga och roliga saker. Trots det, kommer helvetet tillbaka då och då. Hur fasiken kan det bli så? HUR kan känslan vara så stark? Vad är skälet, i grunden, att just det där trycker ned till botten. För egentligen ligger jag ju nästan på topp..

Men när jag ligger där, så är jag oförmögen till att ta mig för att göra något. Vad är jag rädd för, egentligen? För det finns ingenting farligt. Jag vet men det är som att jag inte kan in det på nåt sätt.

Är det bara jag som vill ha RIKTIGT VARM mat? alltså att den är så het att man knappt kan ta in den i munnen till en början. Jag tål inte när maten är ljummen, den blir liksom inte god då =/ När jag köper pizza tex och kommer hem, måste jag stoppa in den i ugnen ett tag. När jag äter tex korv med bröd ställer jag fram ketchup och senap lite innan, annars kommer ju det kyla ner korven :p självklart värmer jag brödet också!

Jag vet jag vet.. man ska vara glad att man får mat varje dag och kan äta sig mätt. Man ska inte klaga på mat.. Dock klagar jag inte. Framför min åsikt bara :)

Blä, har bokat dejt med tvättstugan snart och jag är inte det minsta sugen!

Igår hade jag och Ricard en superbra förfest hemma hos mig! Vi hade skitkul :D
Jag var utklädd till skolflicka och Ricard till Dracula.

Vi gick verkligen i tid (trodde vi) så vi var vid S2 kl 23, men det var proppfullt med folk! Efter 25 minuter utan att ha kommit knappt en meter framåt i kön bestämde vi oss för att dra. Vi gick in en sväng på S1 för att prata om hur vi skulle göra. Absolut ingen annan var utklädd, bara vi, så man kände sig lite uttittad haha! Vi gick till Liljan och kollade läget där, men det var så himla dyrt inträde :( Så vart fan hamnade man? Jodå, på Flamingo!

Det var ju mycket folk och många utklädda men musiken var kass. Vi träffade Veronika och hennes kompis Lisa iaf, så vi hängde med dem :) Ricard fick en massa kommentarer på sin utstyrsel, det var han värd :D För den var verkligen jättebra!! :)

Vi reparerade kvällen så gott det gick och hade skoj! :)

Idag vaknade jag alldeles för tidigt! Har nämligen varit vaken sen kl 07.

Igår hade jag en jättebra myskväll för mig själv. Ägnade mig åt att sy, kolla på Idol, äta godis och prata med folket på msn och fb. Amanda F och Moa var bäst på Idol! Jag fullkomligt älskar Amanda F's röst, den är hes och låter speciellt. Gillar hesa röster när det gäller sång. Och därför tycker jag också att hon ska vinna alltihopa! Moa kan ju alltid bli hennes låtskrivare ;) Hennes låt "when I held ya" äger.

Igår städade jag mitt rum också, äntligen!

Idag då? Funderar på gymmet, men får se. Annars blir det iaf att hjälpa pappa att städa här hemma, och så har jag tagit åt mig att fixa lunch.

Ikväll blir det party och jag ska vara snyggast! :P

Found myself today
Oh I found myself and ran away
Something pulled me back
The voice of reason I forgot I had
All I know is you're not here to say
What you always used to say
But it's written in the sky tonight

So I won't give up, no I won't break down
Sooner than it seems life turns around
And I will be strong, even if it all goes wrong
When I'm standing in the dark I'll still believe
Someone's watching over me

Seen that ray of light
And it's shining on my destiny
Shining all the time
And I wont be afraid
To follow everywhere it's taking me
All I know is yesterday is gone
And right now I belong
To this moment to my dreams

It doesn't matter what people say
And it doesn't matter how long it takes
Believe in yourself and you'll fly high
And it only matters how true you are
Be true to yourself and follow your heart

Igår gjorde jag framsteg på gymmet, woohoo!    När jag insåg att jag skulle klara något mer än vad jag brukar, klara något som jag aldrig gjort förut, så bara sprudlade adenalinet och jag kunde faktiskt ha fortsatt!

Idag ringde väckarklockan 05 men var hemma igen runt 10 :)
Har bara tagit det lugnt sen dess, och fast jag skulle kunna ha somnat så ska jag inte.

Nu ska jag till affären en sväng och sen hem till Malin för att laga lunch tillsammans =)

Jag VET att mina tankar är så jävla fel! Jag VET att de är ologiska. Jag VET att det inte fungerar så i verkligheten. Ändå finns det inget som kan stoppa dem, jag kan inte längre göra något för att stoppa den här skiten och totalt brytas ned. Ja, det är ohanterbart just nu.

Jag slits mellan att VETA och att KÄNNA. Det är två olika saker. Är det något fel på min hjärna eller?? När jag uppenbarligen inte kan vara logisk! För annars skulle jag ju för fan kunna hantera detta helvete!

När dessa förbannade svackor kommer, så är det som att det kommer en stor våg av vatten och jag dras bara med, utan någonstans att hålla mig fast. Jag har nästan glömt hur det är att simma, så jag plaskar med armar och ben för att inte drunkna.

När ska detta ta slut... Orkar inte mer :'(

Ikväll blir det efterlängtat Husgung!! :D Jag ska dansa, skratta, vara social och ha så himla kul :D

Jag ska fokusera på mig själv och inte det som är jobbigt. Jag ska se till att jag har roligt!

Ska strax dra iväg :)

Tack ni som finns där