Så svårt. Så jobbigt. Jag kämpar. Går emot det jobbiga trots att jag går sönder inombords, hela jag blir trött och slö. Detta tar på mig. Men jag ger inte upp. Jag vill ju verkligen fixa det här. Jag är så rädd för att någon gång falla, att inte palla trycket. De stunderna måste jag påminna mig själv om att jag ändå är otroligt stark och duktig! Att falla betyder inte att jag är svag, jag måste tänka på de gånger jag har klarat av och fortsätta kämpa.

Ikväll ska jag ha kul, jag ska dansa och skratta. Jag ska njuta av livet och min ungdom. Jag ska tillåta att livet ska leka!