- Jag mår bra! Allting flyter, saker släpper och livet leker!
Livet borde leka.

Jag blir livrädd. Tänk om det här är det enda som jag aldrig kommer bli av med? Tänk om. Av tanken väcks paniken som skriker "mitt liv då?!! hallå!". Hur ska jag kunna leva lycklig om jag inte kan hantera detta? Det kommer inte fungera, för så allvarligt är det. För mig.

En låt som jag älskar, får mig att bli hysterisk och glad på samma gång. Känslan är överlycklig samtidigt som jag gråter och bara skriker ut smärtan och ångesten. Smärta och ångest över att inte kunna hantera. Så frustrerande.

Det enda jag begär är att jag ska kunna hantera det, varför ska det vara så svårt? Om jag bara kunde klara det. Tänk att ta det steget. För mig skulle det vara enormt stort.

När det är som värst vill jag inte finnas för en stund. Jag vill inte känna, inte se och inte tänka. För jag orkar inte. Allt jag vill då är att ha en trygg famn att krypa upp i och höra samma ord som ett litet barn, "det kommer bli bra".

"Om jag tappar fästet och trillar
ned, ska jag klättra upp igen"