Klockan 12 på dagen eller kl 12 på natten. Det spelar ingen roll, det är alltid lika mycket folk, nästan ännu mer på natten. Om jag inte visste bättre skulle jag vara övertygad om att det var på dagen jag stod nere i Sthlms tunnelbana och väntade på tåget. Nio långa sl-minuter kvar. Människor precis överallt och t-banorna som åker förbi är också fulla. Undrar var alla är på väg? De måste väl ha ett mål för kvällen? Vissa ska på fest, det syns. Förälskade par som kysser varandra ömt, kompisgäng, någon äldre dam, en äldre herre. Några ska säkert iväg till jobbet. Många som sitter med hörlurar i öronen och bara ska hem, precis som jag den här kvällen.

Nio långa minuter har gått och tåget rullar in på perrrongen. Ut ur tåget strömmar hundratals människor och lika många går på. Jag lyckas få en ståplats vid dörren, det är nära och bra eftersom jag strax ska gå av. Längre bort i tåget syns blixten av en kamera. Som vanligt är det också flera som skriker till lite när tåget åker iväg för att de inte riktigt kan hålla balansen då, det är faktiskt lite kul ;)

Efter ett par minuters resfärd är jag framme. Kommer ut på gatan, regnet öser ner. Bilar, hus, människor, t-bana, buss, affärer.. om 1 minut är jag hemma. 

Jag vill också bo permanent här nere. Mitt i smeten, jag trivs här.