Det är vardagskväll och regnet öser ner. Kvällen blir till natt och den lilla flickan på högst 10 år har gått och lagt sig. Mamma finns där, då. Den lilla flickan vaknar och upptäcker att hon är ensam, tryggheten försvinner, vad finns mamma?! Mamma kommer in genom ytterdörren, lägger sig brevid flickan i sängen och säger "mamma har bara druckit kaffe hos grannen, Mamma är här nu, mamma är här nu" (mamma är full, det hörs på rösten).

Flickan vaknar ytterligare en gång och upptäcker att mamma inte finns där. Rädslan kommer genast och tryggheten försvinner åter igen. Flickan sätter på sig gummistövlar, ställer sig i dörröppningen och ser stora ringar i vattenpölarna av regnet som faller. Tanken att hon måste lämna hemmet utan att låsa om sig får henne att tveka. Men hon tar sats och springer rakt över gården och ringer på hos en granne som öppnar. Hon tar emot henne, låter henne få sova uppe i sängkammaren med hennes egna barn. Flickan somnar. Grannen ringer flickans pappa som kommer och hämtar henne.

Försvann en del av tryggheten och kontrollen för flickan den här kvällen?