För exakt två årsen skrev jag i denna blogg:

"Jag har haft det så jävla bra. Det känns som att jag har levt, på riktigt."

Jag vet precis vad jag menade och jag minns fortfarande känslan av detta. En helt underbar fantastisk känsla! Dock så vet jag, att när jag skrev detta inlägg så hade jag inte ett av mina största problem idag.. Något som jag inte ens reflekterat över då! Hur har det kunnat gå så snabbt?? Jag hänger inte alls med, vart på vägen gick det så fel?! HUR kunde det bli så fel?

Det är hur som helst, bl.a den här vetskapen som får mig att tro. För jag har en gång i mitt liv, under 22 års tid, inte haft problemet. Alltså är det stor chans att det försvinner och återgår till ett icke existerande problem! Men hur ska det gå till? För det är så svårt, så himla svårt.. Jag tänker hela tiden "det är klart jag klarar detta!" Men så dyker det upp och jag faller.. faller.. faller.

Ibland vill man saker så mycket, men det funkar helt enkelt inte.
Är det så sorgligt?
DET FÅR INTE VARA SÅ!  

.. mitt hjärta går sönder ..