Eftersom jag är allergisk mot klorvatten kunde jag aldrig bada med klassen när jag gick i skolan, vilket faktiskt också var ganska skönt. Jag lärde mig simma genom att öva utomhus på sommrarna. Jag minns hur jag envisades med att lära mig, jag gav upp aldrig upp, utan försökte och försökte även om jag misslyckades gång på gång, tillslut gick det!

Just så tror jag det är med de flesta saker i livet. Man ska aldrig ge upp, för någon gång får man det att funka! Då, just i den stunden så känner man sig överlycklig över att man aldrig slutade försöka.

För ett par månader sedan började jag snacka med en kille på msn (två år yngre än mig). När vi började prata var jag väldigt nere för en grej som jag tyckte var hemskt jobbig. Strax därpå fick veta att han hade en tumör och höll på med behandling. Trots detta var hans inställning till både livet och sjukdomen så härlig. Jag började tänka efter, mitt problem var ju absolut ingenting mot vad han upplevde! På något sätt fick "små problem" en annan innerbörd, jag öppnade upp mina ögon lite mer och nu har jag fått annat perpektiv på saker och ting.

Självklart ska man tillåta sig själv att vara ledsen och få ut känslor. För små problem för mig är kanske stora problem för någon annan, och tvärtom. Men ibland kan det vara bra att tänka efter både en och två gånger :)

Riktigt snygg uppdatering av bloggsidan :D

Min helg var riktigt bra! Katti har varit här och vi har skrattat hur mycket som helst. Vi har gått överdrivet mycket, ätit för myckert onyttiheter, festat och lekt i lekparken efter krogen, blivit rejält förvånade och sist men inte minst hittade vi på ett väldigt kul sex skämt, haha!

Jag kämpar verkligen med körkortet, tänker inte ge mig nu! När jag har roliga saker att se fram emot ökar motivationen till att plugga, för "belöningen" kommer liksom sen :)

Hur får man tiden att gå ihop i veckorna? Just nu känns det väldigt mycket. Jobb, träning, plugga teori och övningsköra, sedan ska man hinna ha fritid på det. Den mesta tiden vill jag lägga på körkortet, det är prio 1. Sedan kommer jobb, träning och sist fritid. Tyvärr är det så just nu, under veckorna. Helgerna däremot försöker jag lämna öppna till mer roliga saker. Men nu när det är så pass mycket kan det ju hända att man får ta lite av helgen också.

Vissa kan tydligen inte ta hand om sina relationer. Alltså, gaaahhh! Jag blir så förbannad! Hur tänker folk egentligen?! När det tar en vecka att svara på ett sms, ibland inget svar alls, ibland svar snabbt (vilket är minst en dag) och då är svaret "nej", samt att personen hör av sig typ en gång i månaden (max) av sig själv. Man tröttnar på att höra av sig tillslut! En sådan relation är liksom inte värt att satsa på, när det enbart är en själv som är drivkraften. I perioder förstår jag att det är så, men inte hela tiden. Har man en dålig period i sitt liv då man inte har tid med annat än sig själv, då berättar man det! Det gör man.

En annan grej är folk som blir sura för absolut ingenting. Det irriterar mig så oerhört! Bara att inte lyssna på vad den andra har att säga, prata om saken och acceptera att det är såhär, nej då flyr de istället! Varför flyr de då? Jag har en liten teori. Det är för att de inte har något mer att säga, de inser att den andra har rätt men skäms för att erkänna och istället för att ta tag i det så flyr de sin väg. För många gånger av den där metoden fungerar inte i längden. Tillslut tröttnar man där också och börjar säga nej till mer saker än vad som egentligen skulle behövas, just för att man inte orkar med det oaccepterande beteendet.

Så kom ihåg att vårda sina relationer väl, tänk dig för lite mer innan du bara handlar, för tillslut har sista droppen runnit över. Tänk den dag då dina vänner har gjort något kul utan att fråga dig, hur tror du det känns?  Eller hur tror du att det känns när folk börjar ignorera dig mer än vanligt?

Tror du inte att du kommer ångra dig den dagen?