Jag tittar upp mot himlen och ser karlavagnen ikväll. Jag kan fortfarande inte avgöra om det är den stora eller lilla som gnistrar där uppe. Men jag vet att det är alltid samma karlavagn jag ser, den är alltid på samma ställe, från samma plats jag står på. Det hugger till lite att se den. Jag får vackra minnen, som gör ont.

Camilla och jag drack mynt-te och skrattade ikväll. I den stunden fick jag ett lyckorus genom hela kroppen!