Klockan är strax efter 21 och jag går hem genom stan, på samma gator som jag gått på så många gånger förr. Jag vandrar förbi så många minnen. Det är fortfarande ljust, solen håller på att gå ner.

Jag går över den stora parkeringen där tusentals människor samlats för att se Alice Cooper för två årsen, sedan platsen där vi hade vårat RUS-tält under Peace & Love festivalen samma år, precis bakom där spelade Miss Li. Parken där man festat på sommaren till tidig morgon, restaurangerna man ätit på, där man stått i kö till krogen, bussarna man sprungit efter. Där man hållt någon kär i handen och där man skrattat med vänner. 

Samma gator som jag varit på väg hem, på flera gånger i veckan under 8 års tid. Jag kan dem utan och innan, man går utan att tänka. Istället flyter bara minnerna på, för varje steg man tar.

"Man vet att man är hemma för stan är likadan

Man vet att man är hemma
Men det är ändå inte samma sak"