Just nu vill jag stänga av och varken känna eller tänka.

När jag säger att mamma inte finns i mitt liv tror folk att hon är död, men så är det ju inte. När jag säger det, ser de förvirrade ut och tycker att då finns hon ju i mitt liv? Men nej, det gör hon inte! En mamma som min, finns inte i ens liv. En mamma som min, finns inte för mig. En mamma som min, har heller aldrig funnits för mig.

Ibland går jag sönder när jag tänker på att det finns absolut ingenting som kan förändra det. Det kommer aldrig förändras. Det har varit som det varit och det är som det är. Just nu är en sådan stund som jag går sönder.

Jag undrar om det finns någon där ute som vet hur det är..