Högt här uppe i Norr slår regnet som spön i backen, åskan mullrar och blixten gör himlen ljus. Här framför datorn sitter ändå jag, trots att allting borde vara avstängt och urdraget. Jag pratar med Belma på msn och jag måste erkänna att jag saknar henne lite, det var så himla längesen vi sågs nu.

Åskan skrämmer mig inte lika mycket som förut. Det är inte många årsen jag var rädd för åska. Jag har respekt för åska men den är inget att vara rädd för.
Kanske har jag lärt mig hur man beter sig även om man är rädd?