Det där med sanningar hit och dit. Jag vet att ibland är det inte alltid nyttigt att höra exakt precis hela sanningen. Men det beror faktiskt på vad det handlar om och hur man är som person.

Jag är en person som vill höra sanningen, exakt precis hela. Om jag ber om det, även om jag anar att svaret kanske inte är speciellt trevligt, så vet jag ju om det och får i så fall ta konsekvensen av det. Frågar jag, så vill jag veta. Jag vill inte ha ett svar som folk tror att jag vill höra, nej, jag vill höra sanningen.

Dessutom, om jag misstänker att någon ljuger för mig så gör jag allt för att själv ta reda på hur det faktiskt ligger till och så får den personen ta konsekvensen istället, om det visar sig att han/hon ljugit. Så ljug inte för mig.

"Att vänta är värre än att veta.

Sorg renar hjärtat, ovisshet söndrar själen."

Precis sådär känner jag. Har jag fått sanningen, så vet jag och har ett val. Jag slipper leva i ovisshet med en obehaglig känsla inombords. Jobbet med att ta reda på sanningen och konsekvenserna till personen slipper också göras och tas.