Jag blev påmind igen. Det gjorde ont. Det finns ingenting jag kan göra.

Jag saknar en mamma, det har jag alltid gjort. Hos andra mammor och tonårsdöttrar ligger smink, snoddar och väskor i en salig röra. Allt jag vill är att också få ha, eller iaf få ha haft det så! Det känns liksom så naturligt och "tjejigt". Eftersom jag "bröt" med mamma precis i 6an (vilket är i en väldigt känslig ålder) så har jag liksom aldrig haft en mamma i de åren som jag verkligen, verkligen skulle ha behövt henne där. Jag har aldrig fått hjälp med alla saker man egentligen behöver när man är 13-14-15 år, vilket kan vara tex smink, bh storlekar, mens, kläder, skor, hår. Jag har aldrig kunnat fråga om hjälp eller kunnat frågat om råd. Jag har fått listat ut allt det där helt själv. Det är tufft.