Det finns flera relationer till olika människor som jag saknar. Som liksom har försvunnit. Vissa som har varit långa, andra har varit kortare. De som jag tänker på i skrivande stund, har berört mig och betytt en hel del för mig. Därför hugger det till lite när jag ser ett användrarnamn, när personen loggar in på msn, när jag ser eller gör något som påminner mig. Jag kan snudda på något av dessa och minnen dyker upp i mitt huvud, men nu för tiden kan jag ändå le på tanken av de flesta.

Men när man försökt att reparera en relation till henne eller honom, men inte fått något gensvar. Då är det svårt. På ett sätt kan jag då tänka att det ändå inte spelar någon roll, för de vill ju inte och då ska jag inte behöva ödsla min tid, punkt. På ett annat sätt tänker jag att de kanske vill men av något skäl inte vågar/kan och då fortsätter man lite till, för att iaf kanske lirka ur ett svar. Andra relationer växer man helt enkelt ifrån, man mognar i olika takt och hamnar i olika stadium av livet. Det är en lite annan sak, då känns det mer accepterat från båda håll.

Man måste vara två för att en relation ska fungera, vilken sorts relation det än handlar om.